Bestämde mig för att ut och springa. Redan efter femhundra meter var det apjobbigt och jag tänkte att jag fick stanna och pusta men att det skulle kosta trettio situps. Som straff. Sen sprang jag femhundra till och lät återigen mina magmuskler böta för att konditionen är kass. Verkligen kass. Benen helt okej men andningen som hos en kol-sjuk.
Efter en sådär trettiofem minuter stapplade jag in i duschen hemma. Magen värker och kommer utan tvekan att göra sig påmind imorgon. Trettip situps för varje paus och hur många det slutligen blev vet jag inte.

Järnspikar vad jobbig det är att spinga*!

* En helvetesaktivitet jag lovat mig själv att utföra 2 ggr/vecka fram till 27 november då planet lyfter mot Malaysia

Måndagtisdagonsdagtorsdagfredaglördag. Hopp om livet på fredagskvällen och en liten släng av ångest på söndagen. Sen är cirkusen igång igen. Nu är vi snart halvvägs igen till det som kallas helg och alltid försvinner alldeles för fort förbi.   

Det parti som går till val med löfte om tre dagars helg ska få min röst.

Det tog en timme att ta sig hem i fredagsköerna. Samma väg som jag på morgonen körde på tolv minuter. Jag var på väg att ge upp gånger flera men hamnade tillslut och enligt planerna i skogen med Elin & Valther.
Vi njöt av fredagsmiddag i form av sushi på varsin stubbe och förbannade de miljontals myggorna som kryddade maten med ytterligare proteiner. Hittade ett par nävar guldgula kantareller som jag överlät på den lyckliga gravida kvinnan i sällskapet och som jag misstänker redan förvandlats till smörgås i världsklass.

På vägen hem beundrade vi skogens kung prins som parkerat bara ett par meter från grusvägen. De är förunderligt vackra djur när man sitter tryggt i bilen hann jag tänka innan han travade in i skogen igen.

Nu är det helg. Skogspromenad, kantarelljakt, släkt, kräftkalas och kanske ett sista dopp i sjön står på lördagsschemat. Lovely.

Ha en underbar helg ni också!

Vi är här. Det är bara orden som fattas.

Fotomodellen hävdar att hon vill omförhandla sitt kontrakt. En levergodis per session är inte nog sa hon och drog. Attans! Just när jag och obejktivet* börjat komma riktigt bra överens.
.

* Bildstabilisatorn är kanske inget jag kommer använda så väldigt mycket med tanke på att motiven oftast rör sig men kvalité och känsla får toppbetyg! Skärpa och färgåtergivning är kanon och bakgrundsoskärpan blir fin. Funderar lite på om jag borde ha valt 2,8:an men vikten på 1310 g får mig ändå att känna att jag valde rätt. De 705 g på f/4 är tunga nog och jag vill aldrig känna att jag missade en bild för att kameran var för tung att ta med ut. 

En av alla fina saker med hösten är att man äntligen kan börja tända ljus, plantera lite nya växter och njuta av mysiga kvällar inomhus!

Kände att det där uttalandet om periodvis kreativ i högerspalten behövde få lite sanning i sig. Stuvbitar från IKEA, en gammal frottéhandduk som fyllning och en sväng om med min ärvda symaskin från sjuttiotalet. Trots trilskande undertråd tog jag mig runt med både raksöm och sicksack. Sömnad är kanske inte min främsta gren.

Men evolutionen tycks ha gått framåt; min pappa lär aldrig ha fått lämna de där pappren med figurer som man skulle håla sig igenom innan man ens fick sätta tråd i maskinen.

Den 27 november åker vi.

Vad gör ni i höst? ; )

.

Tack för promenaden! ♥