Om det var en slump, ett lyckokast eller kanske ödet som förde henne in i mitt liv vet jag inte. Mops var en ras jag fnyste åt och inte såg någon som helst charm i. Tvärtom. Men det blev lite som den där filmen du vet, den du inte tror något om men ser för att nån annan vill eller för att inget annat erbjuds. Det är den bästa filmen i mitt liv.
Hon är min skugga, min ständiga följeslagare och min ljudligt snarkande vän. Hon sover helst på kudden, hon pussas med hela siktet och ser ut som en ostbåge när hon är glad. Hon är lydig ibland men hon gör mig lycklig jämt. I ett mopsliv vilar inga sorger - livet är en fest och genom att släppa in en i ditt liv är du för alltid bjuden.

Själv är jag fotointresserad, hemkär och periodvis kreativ. Skogsmulle, soldyrkare, hemskt kvällstrött och dampigt otålig. Dyker, klättrar, åker skidor och skridskor men ogillar starkt att ut och springa.
Och så har jag äntligen hittat Kärleken.

Här kan du följa våra dagar; på promenad i skogen, huvudstaden, vid havet, i jobbet som sjukgymnast på ett stort djursjukhus, helger i utställningsringen eller bara hemma. Ofta genom kameran.

mail[snabel-apa]vardagar.com