.
Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås sjöng Kent och tonerna vibrerade i min kropp. Fördelen med Annexet är att man kommer nära och för 1½ timme var den oändliga tröttheten efter veckan som bortblåst. Lite för lågt tempo för min smak och som Clara så fint uttryckte det -Hade vi velat ha allsång hade vi väl gått och sett Gyllene tider! när Jocke Berg fick hela publiken att sjunga Naa, naaa, nana ikapp. Någon jag en gång kände sa att Kent blev Tönt baklänges och i allsången kom orden plötsligt tillbaka till mig. Vi saknade Vals för Satan och dessutom blev jag lite ledsen på papperskonfettisprutet i sluten som kändes som en total ripoff på Coldplay. Vintertröttheten byttes visst mot vinterbitterheten. Sorry.
Avslutade gjorde dom däremot storslaget med Mannen i den vita hatten, precis som på de fyra tidigare Kentkonserter jag sett. Och valsen spelade jag förresten så det dånade i bilen på vägen hem så nu lägger jag mig ändå med ett leende på läpparna.
Trevlig helg!
mail[snabel-apa]vardagar.com
Hihi, blev en lyckad fredagskväll.
Trevlig helg